Om

 
Lina_03

Utbildningar

Antroposofisk konstterapiutbildning, Rudolf Steiner Högskolan, Järna 2014-2017

Waldorfakademien: klasslärare åk 1-8, Hisings Backa 2010-2014

Konst och hantverkslinje: akvarell, keramik, textil bild, smide, kroki,trä, Vårdinge By Folkhögskola 2006-2007

ABFs Konstskola: oljemåleri, kroki, grafik, Göteborg 2004-2005

Anställningar i urval

Mångkulturella Folkhögskolan (under Finska Folkhögskolan) SFI-lärare 2017

Livsanda HVB  för ensamkommande flyktingbarn, ungdomshandledare, Göteborg 2015 – 2017

Mikaeligårdens waldorfförskola, pedagog i barngrupp 3-6 år, Göteborg 2014 – 2015

Waldorfskolan Grenkvist, bl.a. bildlärare, stödlärare och klasslärare, Göteborg 2007 – 2014

Individ och familjeomsorg Göteborgs stad, personlig assistent 2003-2006

AFS volontärprogram Guatemala 2003

Till min arbetslivserfarenhet hör ytterligare flera uppdrag och timanställningar inom främst LSS-verksamheter och barnomsorg. Jag har erfarenhet av flera olika  funktionsvarianter och människor i många olika sorters miljöer.

Jag har ritat och målat sedan jag var barn och provat många olika material. Som vuxen har jag fastnat främst för akvarell. Ett annat intresse som funnits med sedan barndomen är keramik. I konstterapin kommer leran in i form av modellering.

Den antroposofiska filosofi som mina båda utbildningar bygger på har gett mig många verktyg och riktlinjer i arbetslivet och mitt arbetssätt utgår från den antroposofiska människosynen där både den fysiska kroppen, livskraften, känslor, tankar och jaget tilltalas och vid behov stärks.

Under de senaste åren har jag intresserat mig för, praktiserat och studerat klassisk yoga och genom det fått en ökat förståelse och direkt upplevelse av sambandet mellan kropp, psyke och hur livet gestaltar sig.

Min personliga livsåskådning är främst präglad av den danska författaren Martinus (1890-1981) och den kosmologi han presenterat i sitt livsverk. Några grundläggande drag från detta enorma material är uppfattningen att allt liv är evigt och under ständig utveckling. Att allt – i ett större perspektiv än det vi människor kan överblicka, är mycket gott och att mörkret eller det till synes onda, egentligen är det obehagligt goda som utgör en nödvändig kontrast till det ljusa och behagliga, under det avsnitt av evolutionen där vi jordmänniskor befinner oss, vars mening är att vi ska utveckla vår kärleksförmåga optimalt. Denna kontrastprincip är grunden för all livsupplevelse och först när vi är tillräckligt mätta på något, så som våld, maktutövande och förtryck får vi en tillräckligt stark längtan efter motsatsen och därmed förmågan att skapa detsamma. Till vår hjälp låter livets skola oss skörda det vi sår och vi måste därmed så fred för att skörda fred. Martinus utvidgar även begreppet nästakärlek till att innefatta djurriket, växtriket och det mikrokosmos vi bär inom oss, i våra kroppar vilket vi ansvarar för och påverkar dels fysiskt men även genom våra känslor och tankar.

Martinus kallade själv den livsåskådning han presenterade för andlig vetenskap och betonade att den bygger på logik och inte tro. Därtill uppmanade han till att pröva denna världsbild mot egna erfarenheter och bara ta till sig det som upplevs användbart och inspirerande. Personligen har jag ännu inte stött på någonting i min omvärld som strider mot den världsbild Martinus presenterar, utan tvärtom bekräftas den i takt med livets erfarenheter, vilket har gett mig förtroende och intresse för att fördjupa mig ytterligare i vad han skrivit samt sammankoppla det med mitt vardagliga liv, inklusive i mitt arbete som konstterapeut.

En stor fördel med att ha kännedom om Martinus analyser i arbetet med människor är den hjälp det ger att respektera att ingen kan vara någon annanstans än just där han eller hon är. När vi upplever livet som svårt och utmanande finns påminnelsen om att det dels inte är konstant utan föränderligt, och dels att vi alla antingen redan har eller kommer att gå igenom någonting likartat under utvecklingens gång. Det ger åtminstone mig en djupare bild av alla människors lika värde.