
Slöjan mellan den andliga världen och vår värld är som tunnast vid den här tiden, sägs det. De döda återvänder eller så besöker vi dem i tanken.
Den 31 oktober till 1 november infaller den keltiska, förkristna högtiden, Samhain, skördefesten som markerar sommarens slut och vinterhalvårets början. De dödas själar återvänder till sina hem under det här dygnet och de som dött reser till ”the otherworld”. (Källa: Encyclopedia Britannica)
Traditionen behölls efter att Irland kristnades och togs med när irländare emigrerade till Amerika på 1800-talet. Halloween uppstod ur de olika koloniserande invånarnas traditioner. Förutom den keltiska Samhain fanns andra europeiska högtider på samma tema.
Día de los muertos är en mexikansk högtid och tros vara en blandning av urfolkskulturernas skördefest och det katolska alla helgonafirandet. Dagen firas som regel den 2 november på ett glädjefyllt sätt då de döda återvänder för att äta, dricka och dansa med sina släktingar.
I Sverige firas Alla helgons dag den 5 november i år. (Den infaller som tidigast 31 oktober.) Det är en dag för alla de kristna helgon och martyrer som inte har egna dagar i almanackan. På söndag den 6 november är det Alla själars dag. Dagen då vi uppmärksammar de närstående som passerat över till den andliga världen. Många tänder ljus på gravar och kyrkor håller gudstjänst.
Halloween kom till Sverige under sent 1900-tal och har en kommersiell prägel som konkurrerar med Alla helgonahelgen. Men traditioner som liknar Halloween har naturligtvis funnits tidigare än så. Min morfar (född 1926 i Skåne) berättade att de karvade ur betor på ett liknande sätt som dagens lyktor av pumpor i hans barndom. Kanske en rest från gångna tiders traditioner?
Ett sätt att skapa mening och rytm i tillvaron är att uppmärksamma skiften i naturen och de dagar som historiskt firats för att påminna oss om något viktigt. Det är tid att, liksom naturen, efter att ha levt halva året i den yttre världen, vända uppmärksamheten inåt, till vår andliga kärna, till länken mellan den andliga värld vi – också – befinner oss i. Död och pånyttfödelse! Vad behöver dö för att lämna plats åt det ännu ofödda?