
Enligt världshälsoorganisationen (WHO) definieras hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Hur många av oss kan säga att detta stämmer in på oss?
En av mina lärare på konstterapiutbildningen sa, halvt på skämt och halvt på allvar: En människa som inte har en diagnos är inte tillräckligt undersökt.
Som konstterapeut ser jag det som att det är en förutsättning för hälsa och välbefinnande att komma i kontakt med sin skaparkraft, känna skaparglädje och få utlopp för sin kreativitet. Det kan se ut på många olika sätt. Någon är kreativ i köket, någon skriver, någon dansar, någon musicerar. Vi som inte konstant befinner oss i tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande kan behöva lite hjälp att hitta till den där inneboende skaparkraften. Ibland behövs det bara att komma till stillhet, ibland behöver problem röjas ur vägen eller blockeringar lösas upp först. Och ibland är det en lång och snårig väg med smärta som ska bearbetas och insikter som ska göras innan vi hittar den där sprudlande kärnan, kan få tag på en tråd och börja skapa utifrån oss själva, utan krav, utan press, utan prestation. Endast utifrån glädjen att finnas till och nyfikenheten på vad som kan komma härnäst.
Min konstterapeututbildning bygger på en antroposofisk världsbild. Utöver vikten av att komma i kontakt med den egna skaparkraften, sätta den i rörelse och därmed främja kroppens självläkande krafter så ses konst som läkande på ett både djupare och bredare sätt. Det konstnärliga utövandet kan både visa var i den mänskliga konstitutionen det finns obalans och med övande kan vi bearbeta obalansen, stärka det som är försvagat och dämpa det som håller på att ta över för att skapa jämvikt. Nya erfarenheter görs och kan sprida sig till fler områden i livet. Mer om detta i kommande inlägg.
Har du erfarenhet av att skapande ökar ditt välbefinnande? På vilket sätt?