Att ta sig ett färgbad

När jag behöver en paus och längtar efter att måla kravlöst, börjar jag gärna med att ge mig själv ett färgbad. Jag blöter ett papper och målar vått-i-vått med en färg som kallar på mig. Helst använder jag ett ganska stort papper och lite bredare pensel så att jag kommer upp i en yta som går att insupa med alla sinnen. Jag badar ögonen i färg och andas in den i varje del av mitt medvetande.

Ofta är det någon blå-turkos-grön som vill komma fram. Det ger mig lugn och harmoni och en drömmande, svävande känsla, som himmel, hav eller de gröna nyanserna under vattenytan. Länge har jag varit riktigt törstig på en turkosgrön nyans som brukar ta lite tid att få fram med hjälp av preussisk blå och citrongult. Det är som att jag inte kan få nog av den färgen. Efter en stund kanske någon av de övriga färgerna börjar locka på min uppmärksamhet. De kalla nyanserna på pappret behöver prata med en liten del röd eller orange för att bilden ska bli intressant.

Min förkärlek för kalla färger har hängt med stora delar av livet. Även om jag numera gärna har kläder och inredning i varma färgtoner så behöver de vara rejält dämpade, jordiga, eller uppta en tillräckligt liten del av mitt synfält för att jag ska stå ut. Gråblå, blågrön och kall lila går däremot att bada i, vila i och insupa med hela själen. Där dessa färger finns i naturen brukar jag andas djupt och känna att jag är i mitt rätta element. Hav, sand, blåmusslor, västkustklippor eller berg i fjärran. Nog går det ihop med min något melankoliska läggning. Jag tycker mig också se att ”eldigare” människor har en förkärlek för rött eller gult.

Faktiskt har jag svårt för alltför klara och rena färger. De är liksom för starka och intensiva, som om de vore starkt ljus eller blinkande lampor som tar all uppmärksamhet och får mig att värja mig. Istället tilltalas jag av brutna färger, som dämpats genom att de innehåller en liten mängd av en helt annan färg. Exempelvis en droppe orange eller rött i en blå färg som gör den mild och drar den i riktning mot grått. Jag vet att andra människor kan fungera helt omvänt och behöva de lysande pigga färgerna som näring och livskraft.

Vilka färger ger dig påfyllning?

Färgernas språk del 2

Vilken färgkombination tilltalar dig mest och varför?
Många har en favoritfärg. Vi vet kanske inte alltid varför vi tilltalas mer av vissa färger än andra. Kanske speglar det vår personlighet. Färger har ju också en personlighet och med vissa är personkemin bättre än med andra.

Rött kan symbolisera kärlek och värme, blod, ilska, eller förknippas med julen. Blått får oss att tänka på himmel, hav och öppen rymd. Gult förknippas med solen, ljuset och kan vara mycket genomträngande. Att fylla ett helt papper med citrongult brukar upplevas alltför stickande, intensivt. Grönt ses ofta som livgivande och en symbol för växter och natur. Det ger balans och harmoni. Orange har både ljuset från det gula och värmen från det röda och kan bli mycket intensiv medan svagare nyanser kanske påminner oss om solnedgångar. Lila ses som högtidligt, andligt och återfinns bl.a. i kyrkliga sammanhang.

De flesta är kanske bekanta med färgcirkeln? Det finns flera varianter men den vanligaste i samband med målning består av grundfärgerna/primärfärgerna gult, rött och blått i en trekant och emellan dem sekundärfärgerna orange, grönt och lila. De sistnämnda blandas av de två primärfärgerna på vardera sida om. Gult och blått blir som bekant grönt; gult och rött blir orange och rött och blått blir lila.

För att få en färg att upplevas stark och lysande kan man omge den med den motsatta färgen i färgcirkeln. Dvs. de färger som ligger längst ifrån varandra och är som mest olika varandra framhäver varandra på samma sätt som svart och vitt kan sägas vara motsatser. Dessa motsatspar kallas komplementfärger och är: blått-orange, rött-grönt, gult-lila. Intill varandra ger de lyster men om man däremot blandar dem tar de ut varandra och blir brunt/grått. Att framhäva färger med dess komplementfärg fungerar likadant för exempelvis inredning och kläder. Tänk på en orange kudde i en blå soffa, eller en röd handväska till en grön klänning.

Tänker du på vilka färger du omger dig med och varför? Vilka kombinationer tilltalar dig? Vilka färger ”skär sig” eller passar inte ihop?

Färgernas språk del 1


Vilken bild tilltalar dig mest/minst och varför?

Om du undrar hur, börja med att föreställa dig ett rum målat i en intinsiv färg. Hur skulle det kännas att vistas i ett helt gult, rött eller blått rum?

På min lågstadieskola var korridorerna målade i en kraftfull och rätt mörk grön nyans. Det har nämligen framkommit att grönt har en lugnande inverkan på oss. Möjligen hade eleverna varit ännu stökigare om väggarna var röda istället, men för mig var just denna gröna en alltför intensiv färg som kändes lite kvävande. Jag visste inte då att man i waldorfskolor brukar måla klassrumsväggarna i olika färg beroende på elevernas ålder, med början i varma, rödaktiga toner för de yngsta, för att sedan följa regnbågen och avslutas med lila. Laserade väggar med tunna lager färg så att det vita under lyser igenom, ger färgen liv, andning och får den att skifta med ljuset. Säkert hade jag uppskattat detta mer än det kompakta gröna jag passerade dagligen. I efterhand kan jag se att även mina favoritfärger hade avspeglats på väggarna i en waldorfskola: rosa som sjuåring, grönt i elvaårsåldern och blått på högstadiet. Som tonåring målade jag mitt rum hemma blått istället.

Färg påverkar oss. När min konstterapiklass en gång var hembjuden till en gästlärare på middag, lade jag märke till en tavla som stod lutad mot en vägg i ateljén. Den var rätt stor och helt röd med skiftningar i. Jag sneglade på tavlan hela kvällen och kunde inte bestämma mig för om jag tilltalades av den eller tyckte den var motbjudande. Plötsligt berättade läraren om hur rött kan vara vackert och högtidligt (tänk på röda mattan eller kungliga röda mantlar) men när färgen blir tillräckligt intensiv så associeras den med aggressivitet istället. Tavlan i ateljén var en studie i hur mycket det gick att stegra det röda så att gränsen nåddes för där det varma, vackra övergick i det aggressiva. Det var p r e c i s detta jag hade upplevt utan att kunna sätta ord på!

Vad säger färgerna till oss? Har du funderat på hur du påverkas av olika färger? Vilka du tilltalas av och varför? Finns det någon du gillar eller ogillar?